Så glad!
Hej!
Nu skärper jag mig och skriver ett inlägg. Jag är glad! För det räcker att vara jag, jag lyckas ändå! Det trodde jag aldrig riktigt...Jag har ofta svårt att tro på mig själv, att jag faktiskt kan lyckas med något. Men nyss ringde de från Gröna Lund och sa att jag i princip ska få jobba där i sommar! Nu ska de bara pussla ihop allt och se så att tider och tjänster går ihop, men hon sa att hon inte kunde se att det skulle bli något hinder för mig:D
Och om två veckor åker jag till Malta, helt själv i tre veckor! Och jag är taggad, redo att faktiskt klara det här själv. Det ska bli ett superspännande äventyr. Och jag SKA våga lära känna människor. Egentligen, så är jag en social person som för det mesta har lätt att prata med folk. Det är bara det att jag låser mig ibland, tror att alla tycker jag är knäpp eller att jag låter konstigt. Och då krymper jag.
Som min kära vän Alice och jag pratade om igår, att man (eller vi) ofta sätter oss själva i en underlägsen position, tänker att alla andra är smartare och bättre än man själv. Så borde det inte få vara. Jag har börjat försöka tänka att alla människor är på precis samma nivå, alla är vi av samma skrot och korn liksom. Det hjälper faktiskt, man blir inte lika rädd för att ta plats när man tänker så.
Jag läste för en stund sen i min dagbok från sommaren 2007, hur jag tryckte ner mig själ hela tiden. Jag hade ångest ganska ofta, och skrev hela tiden saker som att jag hatar mig själv, jag är tjock, ful och äcklig. Jag måste banta! med mera. Det är hemskt att läsa, jag hade glömt att jag redan då mådde ganska dåligt över mig själv. Om man ser tillbaka på det, har jag ändå kommit en bit på väg med mig själv. Det är klart att man aldrig blir "klar", men jag litar mer på mig själv än vad jag gjorde då. Jag minns när jag fick en roll i en musikal som jag varit på audition för (som jag ändå hoppade av senare), jag blev jätteförvånad. Jag blev superglad även om det inte hade varit sådär förskräckligt många på den där auditionen. Men nu närjag ser tillbaka på mina dagar, så måste jag inse att jag haft väldigt tur, och att jag för det mesta lyckats med saker, jag har bara inte trott att jag skulle göra det. Jag har sjungit solon, varit med i massvis av konserter, kommit in på teaterlinjen, spelat i många pjäser, varit med i cirkusföreställningar, blivit luciakandidat, gjort ett snyggt projektarbete, skrivit och spelat en egen monolog m.m. Jag har faktiskt lämnat avtryck. Och det glömmer jag så lätt när jag är ledsen och ensam. Jag är ju faktiskt en ovanligt framgångsrik människa!
Nu blev det långt, men det får ni stå ut med. PUSS på alla som läser detta!
Hej där!
Nu var det MYCKET länge sedan jag skrev. Det beror delvis på att det inte varit så förskräckligt bra med mig. Innan jul blev allt blä och jag var riktigt nere. Var inte snäll mot mig själv heller, gick ner i vikt och upprepade en hel del av mina misstag som jag egentligen vet vad de leder till. Jag är egentligen klok ju. Men sen nyårsafton har det varit mycket bättre. Jag har spridda planer på framtiden som jag försöker ha disciplinen att förverkliga. Nu till att börja med ska jag åka upp till Rättviks Stiftsgård, där jag var på konfaläger, och jobba i köket där. Jag får inte betalt med en gång, men om jag fortsätter mer än två veckor kanske jag kan få det.... Jepps, sen får vi se med allt det andra, jag är bra på att ropa hej lite för tiddigt. Men det är bättre det än att inte ha något hopp alls, som jag faktiskt inte haft på ett tag. Men nu jävlar ska det bli en förändring:D
Hej då plus PUSS!
När världen var galen och glad
Som jag berättat om tidigare så tittar jag ibland på bilder från förr i tiden, drömmer mig bort och lever en stund i dået. För det mesta blir jag glad av att göra det, men ibland blir jag deppig av att se "fula" bilder på mig själv. Det är en sak som jag jobbar med, att inte tycka att jag ser ful, tjock och knäpp ut på gamla bilder, för det är ju som att mobba sig själv. Om det dyker upp dumma tankar, försöker jag tänka att det är synd om Lovis, stackars Lovis som blir trackad sådär hemskt. Det får mig att vilja vara lite snällare mot mig själv.
Här kommer lite lyckliga bilder när jag var galen och lycklig utan en massa obetydliga skönhetsbekymmer!
Jag har nog aldrig varit snyggare än här, och då hade jag vikten i behåll, så det så!
Så vill jag bara tala om att jag tycker så mycket om mina vänner, även om jag är dålig på att träffa er...
det har varit/ är lite jobbigt just nu, men jag vill vara glad och i detta nu är jag det.
Kram alla!
Kvalitetsdag
Hej svejs!
Idag har varit en bra, lugn kvalitetsdag. Först åkte mamma, pappa och jag in till staden för att ha ett mellantidsmöte på dagvården, som istället blev ett avslutande samtal eftersom jag bestämt att sluta där. Förklaringen är lång men inte dramatisk. Jag känner helt enkelt att det inte är där jag är i "processen". Jag behöver andra saker än att träna på at äta. Jag vet allt i praktiken och jag KAN äta om jag vill, det har jag egentligen inte problem med. Men jag behöver jobba med tankarna, och till det skulle jag antagligen behöva en psykologs hjälp, vilket jag inte har. Man kan ju inte få allt i livet:P
I alla fall så fortsatte dagen med att jag åkte hem, lagade lunch till Vendela och mig och åt den sedan. Efter det har jag suttit vid datorn, tänkt på saker jag kan tjäna pengar på (på hederligt vis), fått lite internetinspiration med mera.
För en stund sen satt jag och tittade på bonde söker fru och fikade med massor av choklad.
På tal om choklad så hade jag och Kajza en fantastiskt Milanoresa vilken innehöll en hel del choklad. Den innehöll även shopping, glass, PASTA, bad på italienskt badhus med italienska, dyra badmössor som man var tvungen att ha, hopp i sängarna på hotellrum, täckkrig, aperitivo, lyxspaning, misslyckat filmande och som sagt massvis med CHOKLAd i alla dess former. Tack Kajza Bajza, det gjorde vi bra!!
Nu ska jag avsluta min braiga dag med att läsa lite, myspys!
Jag längtar efter jul nu. PUSS!
Milano Milano Milano!!
Åh vad jag längtar! Ska bli helt underbart att komma iväg en sväng till underbara Italien!
Kajza och jag ska äta glass i stora lass, shoppa (fast inte så mycket för vi har inte så mycket pengar), åka till havet (i Genua), dansaaaa (kanske), spela in film, fota och bara softa runt och må bra!
Nu ska vi renovera köket här hemma, det håler på att bli groteskt stökigt, usch. Jag är egentligen en ordningsmänniska men jag ger upp när det blir för mycket saker överallt. Tur att jag har mitt rum att hålla rent i i alla fall.
Just det, idag är det fars dag!! Grattis alla fäder! Plus Vendela som har namnsdag idag=) Alvi ska baka tårta, gotte.
Jag är jättekissnödig, för andra gången idag. Jag brukar inte kissa så mycket. Men det är skönt att kissa. Nu ska jag gå och göra det för jag har ingen fantasi kvar.
KRAM!
Ploppsflopps
Hejhej!
Idag har varit en konstig, jobbig, läskig men ganska okej dag.
Jag var på sjukhuset för att ha samtal och väga mig, så efter det tänkte jag att jag kunde vaccinera mig mot svininfluensan eftersom jag ska åka utomlands nästa vecka. När vi kom dit var det jättemycket folk, så vi fick vänta ett bra tag. När det var min tur bestämde jag mig för att gå in själv, utan mamma, det kändes faktiskt som att jag borde klara det utan henne...
När sköterskan tog sprutan kändes det lite som att hon högg in den, fast det gjorde inte så ont. Sen gick jag ut med en äcklig känsla. Jag tycker det är så obehagligt att känna att man pressar in något utomstående i kroppen.
Jag fortsatte tänka när jag satte mig bredvid mamma, som gick iväg för att hämta saft åt mig. Jag kände mig illamående och yr, så jag sänkte huvudet, men poff så var jag borta. Allt stormade sådär läskigt och så vaknade jag upp på ett främmande ställe med massa människor runt omkring. Mamma sa att jag hade börjat skaka och grejer. Det är hemskt att svimma, så läskigt. Jag började gråta,fy vad pinsamt där i provrummet bland allt folk!
Så var det en tant bredvid, hon hade haft bröstcancer och nu hade hon blodcancer, stackarn! Men hon var så snäll och försökte trösta med att det bara brukade vara unga pojkar som svimmade...
Efter en massa saft åkte mamma och jag in till stan, åt lunch och tog en shoppingrunda efter det, trevlans. Jag fick både skor, leggings och en tröja av mamma. Sen åkte hon och jag köpte lite saker själv också:P
Sen har jag varit hemma, spelat the sims och bakat en mumsig äpplekaka:D
Ja, det var en långdragen, halvtråkig resumé av min dag, nu ska jag titta på BONDE SÖKER FRU!!
Pussepuss!
November nu.
Ja det är det. Och det är så mörkt. Och kallt. Men då får man stanna inne tycker jag, titta på film, sticka en halsduk, dricka varm choklad eller ta ett bad. Men jag stannar ju inte inne jag, dumbollen. Jag sticker ut och springer i det dumma vädret i mina dumma fula kläder, för om jag inte springe mår jag inte bra. Aah!! Jag är så arg på mig SJÄLV!!!!
Men nu ska jag vara glad, eftersom jag precis sprungit. Jag saknar en hal drös med människor, några nämnda, några glömda:
Alice, Kajza, Mose, Sara (fast henne var jag och hälsade på i helgen), Helena (henne hälsade jag på också), Jessica, Jenny, Linn-nu får vi ta och ses!- Veronica (också träffad i helgen), SOFIA!!, Rebecka, Lovisa, Amanda, Tina, resten av gamla klassen, MORMOr, farmor och farfar+ en del andra släktingar med flera.
Jag vet inte varför jag berättade det här men så är det i alla fall.
Nu ska jag snart duscha, sen kanske läsa lite?
Just det, jag har fått nya glasögon igen. Men de är inte så fina, men bra.
PUSSLångkalsong
Äntligen morgon!
Nu är natten slut, och jag är vaken. Jag sov kanske tre timmar inatt i alla fall. Sitter och lyssnar på vackra covers på radion och pappas suckar och tidningsblädder. Jag borde komma igång och göra något.
Jag tänker på mina vänner. Jag har ganska många, men nuförtiden träffar jag inte så många av dom överhuvudtaget, det är lite tråkigt. Men om mindre än två veckor ska jag och Kajza åka till Milano och hälsa på min kusin som bor där för tillfället. Det ska bli så kul!! Så skönt att få en paus från det vanliga livet. Men Kajza och jag kanske är värsta ovänner när vi kommer tillbaka? Vem vet liksom.. Nedå, det ska vi väl inte tro. Vi som är de bästa tanterna i världen med en egen stick och virkklubb; Lovikka. Om någon är intresserad av att vara med så är det arbetsprov som gäller. Nej nu skojade jag!
NU ska jag ta mig i kragen och försöka låta bli att vara tråkig fast jag är så trött.
Kram och puss på hakan.
Natt
En sån där natt när man inte kan sova. Tankarna snurrar, gör mig galen. Jag kan inte ligga stilla en sekund. Så vad gör jag då? Går å sätter mig vid datorn såklart. Så brukar det bli.
Jag börjar bli lite mer matknäpp igen. Det är jobbigt med maten. Det är jobbigt med ätträningen och jag vill inte gå dit. Jag struntar i saker bara för att jag inte orkar, är lat och egoistisk. Jag vill ju förändra mig till det bättre, varför beter jag mig då såhär? Jag gör saker bara värre.
Min hjärna känns tom, men samtidigt proppfull, tusen saker vill tränga sig fram och göra sig hörda hos mig, men de kommer bara en bit, sedan byter jag ämne.
Jag är hopplös just nu, men jag HOPPAS att jag kan sova om ett litet tag i alla fall. Det här duger inte.
PUSS
En vers om oss i musik.
Nu spelar sången sin sista ton, vilar sedan en stund.
Vi sätter oss tillsammans och lyssnar till tystnadens vackra ord,
som sätter tanken ur spel, låter oss andas i lugn och ro.
En djup klang föändrar plötsligt, drar oss ur drömmen.
Den skvallrar om liv, liv i fickan där vi ej tittat.
Nu skaver sanningen och vi blundar, vill ej minnas mer.
Men sakta viskar sången om frihet, vi tappar grepp om tid och rum.
Allt lossnar och vi faller.
Faller ner mot botten, i våra kroppars brunn.
Så brinner allt och skriker, vi viker
oss och brottas med gräset som vill
slå,
rivas
sen biter det.
Vi somnar stilla med tanken i musik, i livets gnagande
känslor, i tonernas brännande, smekande händer.
Vi låter det ske.
Villvillvillvill
Jag har så många tvångstankar. Nu när jag skulle skriva rubriken till inlägget så skrev jag bara nåt, och då blev det ju villvillvill. Men jag kan inte bara ha tre av nåt, då känns det som att jag får otur, så då var jag tvungen att lägga till ett vill....se där! Fyra punkter blir det alltid!
Jag skriver en roman. Den kanske inte blir så bra, men det gör inget. Det är så roligt att skriva tycker jag! Idag är det grått och kallt ute, men jag ska ut och springa minsann. Jag tror att jag behöver det, tror men inte mer.
Det jag vill är att det ska hända något, något spännande! Jag älskar spänning, och nu har mitt liv varit oäventyrligt alldeles för länge känner jag. Men snart dyker det nog upp något, något alldeles oväntat och kul och fantastiskt. Det är vad jag hoppas på i alla fall. Det är alldeles för dött och tråkigt inuti, mitt inre behöver byta färg het enkelt!
Nu ska jag återgå till facebook och min och kajzas konversation.
PUSS OCH HA EN BRA DAG!
Perfekta dagar.
När nuet inte är som det ska, kan man ta sig själv tillbaka i tiden genom att minnas. Man kan titta i album, se på gamla filmer eller läsa saker man skrivit för länge sedan. På ett sätt är det att fly från det jobbiga, men man måste hitta sätt att stå ut, att ta paus från sig själv en stund. Jag brukar bli helt uppslukad av minnen när jag hittar saker jag glömt fanns, precis som man kan bli uppslukad av en spännande bok.
En del säger att det inte finns perfektion, men det gör det. jag minns vissa dagar i livet som varit helt perfekta, helt underbara. Som tillexempel när vi var i Egypten för två år sedan, vi var ute med en båt och snorklade hela dagen, det var helt fantastikst, och jag var lycklig. Eller när vi var i Usa, och jag surfade i de härliga vågorna hur länge som helst, jag kunde inte sluta. Eller varför inte tänka tillbaka på luciadagen förra äret. Alla var jättetrötta, men vi hade superroligt hela dagen, jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
När det är mörkt och ledset i mig, tänker jag att det faktiskt kommer sådana bra dagar igen, då alla bekymmer försvinner och livet andas underbart!
Ett litet tips alltså, om ni behöver lite ljus inuti, titta i album, fundera en stund, så kanske du kan fånga upp ett härligt minne du hade glömt!
Puss OCH kram!
trött som vanligt
Trött och hängig. Jag känner mig ganska dum som bara är negativ hela tiden, det är tråkigt att den här bloggen är så deprimerande. Jag känner mig bara så ENSAM. Förstår inte hur mitt liv ska kunna bli glatt och fint igen. Jag tröstar mig med att shoppa och spela dator o sånt. Men det är ytligt. Inuti är jag inte glad. Där är det grått och ledset. Jag orkar ingenting, inte ens sånt som är kul. Jag undviker att göra saker bara för att jag vet att tröttheten kommer att förfölja mig och förstöra det som är kul. Jag vill bara vara glad. Är det för mycket begärt? Ja vet att alla som tycker om mig bryr sig om mig och hur jag mår. Ändå känns det som att det egentligen inte spelar så stor roll. Om jag skulle vara glad är väl det en bonus, inte så mycket mer. Men det är bra när andra är glada, då smittar ju det av sig lite i alla fall. Nån gång får jag väl skärpa till mig, men inte ikväll. Ikväll får vara en kännamigensamocholycklig fredagskväll, som vanligt.
Förlåt mig, jag vet att jag är löjlig.
Puss på alla därute, jag tycker om er!
Det regnar.
Det regnar ute. Mycket. Det är skönt för då slipper jag gå ut och springa. Eller jag hade faktiskt bestämt redan igår att nej! Idag ska jag inte, hur mycket min hjärna än vill få mig till det. Min kropp vill inte.
Helgen och början av veckan blev en stormig och ångestfylld historia, som jag inte riktigt orkar återge. Men den innehöll nittioårskalas, fall från päronträd och en båtolycka på håll kan jag tala om. Det var jag som ramlade från trädet..Min kropp är fortfarande öm.
Jag förstår inte varför det inte blir några mellanrum när jag skriver, jag gör ju mellanrum men sen när texten publiceras blir det ju inga! Jag är väl bara oteknisk.
Sen så ska jag tala om att jag typ bestämt mig för att åka som au-pair i vår, helst i januari. Men jag vill bara vara borta i några månader, och det kan ju vara svårt att få tag i en familj som vill ha en så kort. Så jag får se om jag hittar någon. Helst vill jag till Los Angeles, har varit där en gång tidigare, och dagarna där var bland de bästa i mitt liv.
Nu ska dricka upp den sista kalla slatten av mitt frukost te. Idag ska jag laga kläder och leta au-pairgrejer typ.
Pussschaufför!
inte så bra
Jag måste bara skriva av mig. Just nu känns det skitjobbigt. Jag vet inte vad det är. Jag började ju på dagvården igår, och jag har gått två dagar alltså. Båda dagarna har jag känt mig totaldepp. Jag känner mig bara så tom, så ledsen, så värdelös. Jag vill inte att det ska vara såhär! Det är inte det att det är speciellt jobbigt med själva ätandet, men jag antar att det är maten som gör mig ledsen omedvetet. Jag trodde att jag skulle hålla på o jämföra med de andra som går där, men så är det inte heller. De som jobbar där+ de andra i gruppen är verkligen jättetrevliga och mysiga. Men jag känner mig som ett spöke, så onödig och tråkig. Jag finns varken för mig själv, för dem i gruppen eller för min familj. Jag har den där känslan av att jag vill lägga mig och sova i hundra år ungefär. Jag är trött och omotiverad till allt. Det enda jag ser fram emot är att äta, äta, äta. Skit alltså. Jag vet inte hur många kalorier jag har stoppat i mig idag, men de är inte så få kan jag tala om. Jag har ätit fem gånger hittills, senast var det kvällsmacka med tårta, varm choklad och en bit chokladkaka. Och jag sitter fortfarande och tänker på choklad. Känns som om jag skulle kunna trycka i mig hur mycket som helst.
Fuck. Nu ska jag sluta klaga och bara vara. Även om jag är död inuti. Jag vill bara härifrån....
