En vers om oss i musik.
Nu spelar sången sin sista ton, vilar sedan en stund.
Vi sätter oss tillsammans och lyssnar till tystnadens vackra ord,
som sätter tanken ur spel, låter oss andas i lugn och ro.
En djup klang föändrar plötsligt, drar oss ur drömmen.
Den skvallrar om liv, liv i fickan där vi ej tittat.
Nu skaver sanningen och vi blundar, vill ej minnas mer.
Men sakta viskar sången om frihet, vi tappar grepp om tid och rum.
Allt lossnar och vi faller.
Faller ner mot botten, i våra kroppars brunn.
Så brinner allt och skriker, vi viker
oss och brottas med gräset som vill
slå,
rivas
sen biter det.
Vi somnar stilla med tanken i musik, i livets gnagande
känslor, i tonernas brännande, smekande händer.
Vi låter det ske.
Kommentarer
Trackback
