Äntligen morgon!
Nu är natten slut, och jag är vaken. Jag sov kanske tre timmar inatt i alla fall. Sitter och lyssnar på vackra covers på radion och pappas suckar och tidningsblädder. Jag borde komma igång och göra något.
Jag tänker på mina vänner. Jag har ganska många, men nuförtiden träffar jag inte så många av dom överhuvudtaget, det är lite tråkigt. Men om mindre än två veckor ska jag och Kajza åka till Milano och hälsa på min kusin som bor där för tillfället. Det ska bli så kul!! Så skönt att få en paus från det vanliga livet. Men Kajza och jag kanske är värsta ovänner när vi kommer tillbaka? Vem vet liksom.. Nedå, det ska vi väl inte tro. Vi som är de bästa tanterna i världen med en egen stick och virkklubb; Lovikka. Om någon är intresserad av att vara med så är det arbetsprov som gäller. Nej nu skojade jag!
NU ska jag ta mig i kragen och försöka låta bli att vara tråkig fast jag är så trött.
Kram och puss på hakan.
Natt
En sån där natt när man inte kan sova. Tankarna snurrar, gör mig galen. Jag kan inte ligga stilla en sekund. Så vad gör jag då? Går å sätter mig vid datorn såklart. Så brukar det bli.
Jag börjar bli lite mer matknäpp igen. Det är jobbigt med maten. Det är jobbigt med ätträningen och jag vill inte gå dit. Jag struntar i saker bara för att jag inte orkar, är lat och egoistisk. Jag vill ju förändra mig till det bättre, varför beter jag mig då såhär? Jag gör saker bara värre.
Min hjärna känns tom, men samtidigt proppfull, tusen saker vill tränga sig fram och göra sig hörda hos mig, men de kommer bara en bit, sedan byter jag ämne.
Jag är hopplös just nu, men jag HOPPAS att jag kan sova om ett litet tag i alla fall. Det här duger inte.
PUSS
En vers om oss i musik.
Nu spelar sången sin sista ton, vilar sedan en stund.
Vi sätter oss tillsammans och lyssnar till tystnadens vackra ord,
som sätter tanken ur spel, låter oss andas i lugn och ro.
En djup klang föändrar plötsligt, drar oss ur drömmen.
Den skvallrar om liv, liv i fickan där vi ej tittat.
Nu skaver sanningen och vi blundar, vill ej minnas mer.
Men sakta viskar sången om frihet, vi tappar grepp om tid och rum.
Allt lossnar och vi faller.
Faller ner mot botten, i våra kroppars brunn.
Så brinner allt och skriker, vi viker
oss och brottas med gräset som vill
slå,
rivas
sen biter det.
Vi somnar stilla med tanken i musik, i livets gnagande
känslor, i tonernas brännande, smekande händer.
Vi låter det ske.
Villvillvillvill
Jag har så många tvångstankar. Nu när jag skulle skriva rubriken till inlägget så skrev jag bara nåt, och då blev det ju villvillvill. Men jag kan inte bara ha tre av nåt, då känns det som att jag får otur, så då var jag tvungen att lägga till ett vill....se där! Fyra punkter blir det alltid!
Jag skriver en roman. Den kanske inte blir så bra, men det gör inget. Det är så roligt att skriva tycker jag! Idag är det grått och kallt ute, men jag ska ut och springa minsann. Jag tror att jag behöver det, tror men inte mer.
Det jag vill är att det ska hända något, något spännande! Jag älskar spänning, och nu har mitt liv varit oäventyrligt alldeles för länge känner jag. Men snart dyker det nog upp något, något alldeles oväntat och kul och fantastiskt. Det är vad jag hoppas på i alla fall. Det är alldeles för dött och tråkigt inuti, mitt inre behöver byta färg het enkelt!
Nu ska jag återgå till facebook och min och kajzas konversation.
PUSS OCH HA EN BRA DAG!
Perfekta dagar.
När nuet inte är som det ska, kan man ta sig själv tillbaka i tiden genom att minnas. Man kan titta i album, se på gamla filmer eller läsa saker man skrivit för länge sedan. På ett sätt är det att fly från det jobbiga, men man måste hitta sätt att stå ut, att ta paus från sig själv en stund. Jag brukar bli helt uppslukad av minnen när jag hittar saker jag glömt fanns, precis som man kan bli uppslukad av en spännande bok.
En del säger att det inte finns perfektion, men det gör det. jag minns vissa dagar i livet som varit helt perfekta, helt underbara. Som tillexempel när vi var i Egypten för två år sedan, vi var ute med en båt och snorklade hela dagen, det var helt fantastikst, och jag var lycklig. Eller när vi var i Usa, och jag surfade i de härliga vågorna hur länge som helst, jag kunde inte sluta. Eller varför inte tänka tillbaka på luciadagen förra äret. Alla var jättetrötta, men vi hade superroligt hela dagen, jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
När det är mörkt och ledset i mig, tänker jag att det faktiskt kommer sådana bra dagar igen, då alla bekymmer försvinner och livet andas underbart!
Ett litet tips alltså, om ni behöver lite ljus inuti, titta i album, fundera en stund, så kanske du kan fånga upp ett härligt minne du hade glömt!
Puss OCH kram!
trött som vanligt
Trött och hängig. Jag känner mig ganska dum som bara är negativ hela tiden, det är tråkigt att den här bloggen är så deprimerande. Jag känner mig bara så ENSAM. Förstår inte hur mitt liv ska kunna bli glatt och fint igen. Jag tröstar mig med att shoppa och spela dator o sånt. Men det är ytligt. Inuti är jag inte glad. Där är det grått och ledset. Jag orkar ingenting, inte ens sånt som är kul. Jag undviker att göra saker bara för att jag vet att tröttheten kommer att förfölja mig och förstöra det som är kul. Jag vill bara vara glad. Är det för mycket begärt? Ja vet att alla som tycker om mig bryr sig om mig och hur jag mår. Ändå känns det som att det egentligen inte spelar så stor roll. Om jag skulle vara glad är väl det en bonus, inte så mycket mer. Men det är bra när andra är glada, då smittar ju det av sig lite i alla fall. Nån gång får jag väl skärpa till mig, men inte ikväll. Ikväll får vara en kännamigensamocholycklig fredagskväll, som vanligt.
Förlåt mig, jag vet att jag är löjlig.
Puss på alla därute, jag tycker om er!
Det regnar.
Det regnar ute. Mycket. Det är skönt för då slipper jag gå ut och springa. Eller jag hade faktiskt bestämt redan igår att nej! Idag ska jag inte, hur mycket min hjärna än vill få mig till det. Min kropp vill inte.
Helgen och början av veckan blev en stormig och ångestfylld historia, som jag inte riktigt orkar återge. Men den innehöll nittioårskalas, fall från päronträd och en båtolycka på håll kan jag tala om. Det var jag som ramlade från trädet..Min kropp är fortfarande öm.
Jag förstår inte varför det inte blir några mellanrum när jag skriver, jag gör ju mellanrum men sen när texten publiceras blir det ju inga! Jag är väl bara oteknisk.
Sen så ska jag tala om att jag typ bestämt mig för att åka som au-pair i vår, helst i januari. Men jag vill bara vara borta i några månader, och det kan ju vara svårt att få tag i en familj som vill ha en så kort. Så jag får se om jag hittar någon. Helst vill jag till Los Angeles, har varit där en gång tidigare, och dagarna där var bland de bästa i mitt liv.
Nu ska dricka upp den sista kalla slatten av mitt frukost te. Idag ska jag laga kläder och leta au-pairgrejer typ.
Pussschaufför!
