Att leva
Jag är så bortskämd. Jag är aldrig nöjd, varken med mig själv eller det jag får. Alltid är det något som fattas. Nuförtiden är det nästan alltid tanken på att vara smal som upptar min hjärna, och då fattas så mycket. Jag tänker på hur mycket jag missar att tänka på istället, hur mycket jag skulle kunna få ut av livet om jag inte tänkte på smalheten hela tiden. Och nu är det ju så att jag tydligen måste gå upp i vikt för att slippa tänka på att vara smal, men det går ju inte ihop, jag ska bli tjockare, för att slippa tänka att jag måste vara smal...
Trots att jag tog studenten i förrgår är jag inte fri. Jag älskar att tänka att jag är fri, men det är jag ju inte. Jag är fast i min kropp, i mitt hem med mina föräldrar som nu ska övervaka mig och tvinga mig att äta, i mina tankar...Det svider. Det gör ont.
Men jag måste bli bra, det vet jag. På nåt sätt måste det lösa sig, annars kommer jag aldrig kunna vara fri och leva mitt liv som jag vill. Jag vill bli nöjd, jag vill vara smal, jag bli vara nöjd, jag vill vara smal....Skit på dig jävla anabanana!
Har ätit mycket idag, ska fortsätta göra det, upp och inte ner som sagt.
PUSS!
du får komma till mig i sommar o ha roligt!!!!! puss på dig!
Älskade Lovan. Jag blir både ledsen och glad när jag läser det här. Ledsen för att du inte kan känna dig fri för jag vet hur det känns att ha de där malande tankarna i huvudet, hur det känns när världen bara cirkulerar kring en sak. Men jag vill att du ska bli bra och jag vet att du kan bli bra. Du är stark, vacker, snygg och älskad. Att vara smal gör en inte lyckligare. Det tär ju bara på en som sagt. Kämpa på, det kommer ordna sig. Om du bara äter sunt så kommer du nå idealvikt. Jag blir glad när du äter, fortsätt så. Livet är till för att levas. Jag älskar dig!
Hej.
Jag är också ätstörd, men försöker att äta.. Eller jag äter men tycker inte om det.
Men jag vet att då jag inte åt något (eller väldigt lite) och hade gått ner kände jag mig tjockare än jag gör nu när jag har gått upp och äter. Det är konstigt, men hjärnan fungerar konstigt när den inte får näring.
I början när du börjar äta kan magen bli svullen och det kan ju göra att du tror att du har gått upp hur mycket som helst och att du har blivit tjock, men efter ett tag kommer ämnesomsättningen igång och då blir magen - tro det eller ej - rätt så platt. (Men det kan ta ett tag, du får ha tålamod)
Kämpa på tjejen! Jag vet att det är himla jobbigt, men du måste kämpa ändå och inte ge upp.
Du kommer må så mycket bättre när du har gått upp lite och hela tiden får näring i dig.
Ta hand om dig!
PUSS!!!
om du vill prata, så får du gärna höra av dej
kramar
