Morfea

Imorrn bitti, eller idag, fyller jag 19 år. Det känns inget alls. Inte ett dugg. Jag är inte ens spänd, som jag brukar vara. Det känns som att det kommer bli en lite sorglig födelsedag. För inuti mig skriks och bråkas det. Jag känner mig äcklig i hela kroppen. Jag äter hela tiden. Pappa gömde vågen igår, på min begäran. Det är väl bra på ett sätt, men väldigt nervöst.

Men man ser fortfarande revbenen på ryggen lite när jag böjer mig fram. Jag kan inte låta bli att känna mig lite lugnad av det. Störd är vad jag är. Men min kropp känns oformad just nu, konstig och oproportionerlig. Obekväm. Seg och orörlig. Som tur är har jag en familj och vänner här som tröstar en smula. Får mig att tänka på annat. Hoppas att dagen blir åtminstone lite mysig. Mys är bra. Och jag är lovad en springrunda, ska bli skönt, hoppas jag. Har bytt lakan nu, och ska borsta tänderna och krypa ner. Men känner att jag vill göra några sit ups först innan jag sover, så blir jag lugnare.

Puss och godnatt.